Älska musik!

Min iPod måste vara den bästa leksak jag skaffat sen, jag vet inte när. Fotbollen jag fick 1974, elgitarren 1986, eller nåt.

Dylan Jones har skrivit en bok som hyllar denna makalösa manick, "iPod, Therefore I am". Men det handlar inte bara eller ens främst om iPoden, det är en underbar bok för den som gillar populärmusik fylld med minnen, anekdoter och härligt nördiga listor (Han är en engelsman i samma skola som Tony Parsons och Nick Hornby).

Det är en kärleksförklaring till musiken för alla oss som upplevt den där magin när man är tolv år och kommer hem till sitt rum med en ny skiva som förändrar ens värld och man lyssnar hur många gånger som helst och sitter och stirrar på det där omslaget och man lär sig alla siffror och bokstäver på det där konvolutet och minns än idag vilken färg etiketterna på skivan hade. Då var de gjorda i vinyl. Nu har vi blivit vuxna och fått en iPod.

The iPod has consumed my life like few things before it. It sits in my office, daring me to play with it, like some sort of sex toy. As well as being the greatest invention since, oh, that round thing that cars tend to have four of, or those thin slivers of bread that come in packets, the iPod is also obviously a thing of beauty. And I think I´m beginning to really fall in love. Seriously...