Britt-sommar

Liket lever! Stanna klockorna! Gammal är äldst och hela den biten! Den klassiska brittpopen från när det begav sig är tillbaka. Oasis har släppt samlingsalbumet Stop the clocks, som jag givetvis måste ha trots att jag självklart har alla låtar. Men kommer de i en fin kartong med en liten dvd är det köpläge.

Och på dvd:n ser man en lagom meningslös intervju med bröderna med ögonbrynen och blir påmind om hur bra de är. De skryter och säger fuck this och fuck that och allt är precis som det ska, som om det inte var längesen de gjorde en helgjuten skiva.

Har du hört den förrut? Men man får höra igen om hur Noel hörde Nirvana och Cobains I hate my self And I want to die och tänkte, så där kan vi inte ha det. Och det var ju fint tänkt och blev en låt som förändrade, om inte mitt liv, så i alla fall min musiksmak. Men Kurt fick ju som han ville i alla fall.

Jag vet inte vad det är med de där låtarna, deras sound och avmätta attityd. De där ackorden som först verkar så kantiga och otympliga börjar självsvänga och sen går de inte att stoppa.

Verkar vara en film på gång också, en så kallad rockumentary - Lord don´t slow me down - inspelad under turnén 2005 och som ska släppas på dvd 2007. På den finns, enligt uppgift, också en ny låt med samma namn som filmen. Noel sjunger och hans flickvän har sagt att det är den enda oasislåt det går att dansa till.

Och Jarvis har gjort en alldeles egen skiva, The Jarvis Cocker Record, med härliga låttitlar som I will kill again, Fat children och From Auschwitz to Ipswich. Det låter riktigt bra. En perfekt popplatta för helgen, som det sades på Pet Sounds i fredags eftermiddag.

Och Damon vill göra en ny blurskiva. Och kanske gör man i alla fall ett försök att övertala Graham att glömma och komma tillbaka. Det kunde vara något att hoppas på.

Och inte nog med det. Här hemma har vi Kent. Fast inte just nu för de har åkt till någonstans utanför New York för att spela in en ny skiva. Så snart är det 1995 igen och vi är alla unga och you and I are gonna live forever.