Vem bryr sig?

Det är härligt med ångest. Först går det lite trögt och jag vet inte vad jag håller på med. Sen kommer kostym, ljus, och om inte alla, så ganska många känslor på en och samma gång. Det är teaterns magi. I strålkastarljuset kan jag leva, jag kan inte dö. Med lätt sinne glider jag mellan misshandel, mord, kärlek, hångel, hot och min egen död och uppståndelse.

Mord har premiär på Spegelteatern den 1 december 19.30.

Plötsligt gör politiken mig härligt arg och jag kan hålla på och tjata tills alla kor gått hem. Eller åtminstone tills nästa val. Eller möjligen då tills det bevisats att allt jag trott på bevisats vara fel fel fel.

På tal om solidaritet. Idag, i och för sig helt i linje med deras politiska linje, visar SvD:s ledarsida att de på 150 år, eller så, inte förstått tanken med fackföreningar. De förstår inte hur folk som redan är i arbete och hör till vinnarna när jobbavdrag, förkortade ersättningsperioder och sänkta nivåer i a-kasan införs kan klaga. Varför sviker dessa gynnade väljargrupper regeringen, frågar man sig.

Ja, man undrar? Varför bry sig? Är man själv gynnad kan man väl aldrig bry sig om någon eller något annat? Jag undrar varför SvD:s ledarredaktion överhuvudtaget ska bry sig om vad fackföreningsrörelsen gör. Det verkar onödigt.