Att vara eller inte vara vardaglig...?

Ofta tränger det sig på och bubblar och det känns som om allt är värt att meddela resten av världen. Även om den värld vi talar om här är väldigt liten och det som meddelas är av synnerligen banal och oviktig karaktär, ibland. Det är så mycket som borde formuleras, det är så mycket jag tänker på, det är så mycket jag vill berätta. Åtminstone för någon.

Ibland verkar det där med en blogg som en utomordentligt dålig idé. Varför i hela världen skulle jag delge någon mina inte alls särskilt originella tankar? Vem orkar egentligen höra på vad som händer i min vardag? Det är väl det elitskrivarna har sagt hela tiden, det där med bloggar är ett meningslöst otyg för pöbeln som snart dör ut! (Bloggarna alltså, inte pöbeln. Antar jag?) Just det är väl i och för sig en god anledning till att fortsätta.

Och så vet jag att jag har vänner som uppskattar att läsa det här. Funderar på att skaffa en hemsida också.

För övrigt är det här en helt vardaglig lördag med teaterrepetition, teaterbesök, V75, dagstidningar och ikväll går jag ut och äter med några vänner. Vi hörs!