Klubbacken

Igår var jag och lämnade tillbaka bilen och började ha semester på allvar. Trodde jag. I morse ringde de in mig igen. Tillbaka till sten, betong, rör och asbest-fest. Det blir någon dag nästa vecka också. Det är bra. Mer semesterpengar.

Nya skivköp: Phoenix, It´s never been like that, fransk pop på engelskt/amerikanskt vis. Givetvis inte alls så stora i Frankrike, Primal Scream, Riot City Blues, tillbaka till rötterna. Skrattretande banal, men underbar, rock´n roll. Det finns inget annat namn för det här.

På tal om Primal Scream och skrattretande, eller jag vet inte om man ska skratta eller gråta eller bara tycka att han är underbar. I senaste numret av Sonic intervjuar Andres Lokko Bobby Gillespie. Smaka på följande lilla stycke:

"Så jag åker till skivaffären Monorail i stället, köper japansk frijazz så som man gör på Monorail, och tar en Dry Martini på Art Deco-baren Rogano".