Teknikens under

Det verkar inne att tycka till om bloggar. En del, som Ola Larsmo i DN i tisdags, konstaterar att det är samma gamla elittyckare som vanligt. Belinda Ohlsson skriver i AB samma dag att hon inte kan namnet på en enda icke-journalist med blogg. Det är klart. Inte lätt att nå ut till någon bredare allmänhet om man inte har en rikstäckande tidning att marknadsföra sig i. Ska det här med internet och bloggande innebära en demokratisk revolution är det så klart ett problem. Hur ska världen hitta just min blogg? Om det nu är vad man vill. Eller så är det bara ett kul sätt att hålla sina närmaste uppdaterade. Om det är vad de vill. Inget problem här alltså. Möjligheterna finns, även för en tekniknolla som undertecknad.

Problem har däremot de elittyckare som i sina fina spalter förfasar sig över bloggandet. Det skrivs för mycket, för dåligt och för ointressant. Herregud. Läs inte skiten. Det är väl just det som är poängen, alla får vara med, alla väljer själva vad de vill ta del av. DN-debatt och Janne Josefsson finns ju kvar.

Låt mig helt enkelt slå ett framstegsoptimistiskt slag för teknikutvecklingen. Det visas mycket skit på TV också. Inte så många som beklagar teveteknikens tillkomst för det. Sen kan man ju längta tillbaka till bara två kanaler av helt andra skäl.