Pent vær!

Dimman har lættat och det ær strålande sol øver de norska vidderna. Tar en promenad føre frukost. Kan det ha varit bjørnspår jag såg? Knappast. Det ær fint hær på alla sætt och jag har varit hær ganska många gånger nu.

Vi pratar om det dær vid frukosten - youghurt, brunost, våfflor - varfør kænner man sig hemma på vissa platser men inte andra. Norge ær inte mitt land och Oslo ær inte min stad. Fast att det ligger så næra. Jag lider inte, men det kænns inte så dær omedelbart hemtamt som Køpenhamn eller London eller New York. Eller Stockholm før den delen. Nær jag flyttade dit kænde jag att jag flyttat hem. Dærmed inte sagt att jag inte skulle kunna bo någon annanstans. Det ær just det, vi mænniskor ær bra på att anpassa oss. Mer eller mindre. Ibland ær det svårare, som med Norge.

Kanske ær det før att jag inte riktigt førstår vad de sæger fast att jag borde? Kanske ær de før glada, rika och bekymmersløsa? Man saknar storstadens svårmod och kyla. Fast det kan det ju inte vara heller. Det hær redar jag nog aldrig ut. Det ær liksom bara en kænsla.

Nu åker vi in till byn och solen på Karl Johan (det pratas om åtta - plus!).