Endagsvarelser

Endagsvarelser av Lars Norén skulle haft premiär på Dramaten 1986. Då blev de inte färdiga och produktionen lades ned. Nu i helgen, tjugo år senare, fick de till det. Tror jag. Jag var inte där. Däremot turnérade pjäsen med Riksteatern i mitten av 90-talet, då var jag där när de kom till Växjö.

Kanske blev det någon sorts startpunkt för mitt teaterintresse och mitt skådespeleri? Innan dess hade jag inte sett mycket teater. I alla fall inte något "tyngre". Då hade jag nyligen börjar läsa på universitetet (eller högskolan var det ju faktiskt). Mina mer kulturellt bevandrade nya kamrater tog med mig till teatern och jag blev introducerad för Norén och Endagsvarelser.

Jag minns inte mycket av uppsättningen, förutom att det var på den tiden Norén behandlade den borgerliga familjen. Och gjorde det på ett sådant sätt att det blev ett begrepp och det var fritt fram för var och en att ha norénsk stämning på sin egen familjeträff vid jul.

Med tanke på vad som hänt sedan kan jag inte ha blivit avskräckt i alla fall. Ska bli kul att se den igen.

För övrigt ska jag, efter att ha vaknat upp med snö utanför fönstret, aldrig mer uttala mig om våren. Man ska inte ropa hej...