Doxyferm 100 mg x 4

När telefonen ringer kastar jag besticken så att det skvätter i tallriken med köttfärssås på Primo i Huddinge. Reser mig, tar en klunk cola, tränger mig med hjälp av tunnelseende igenom den knökfulla lokalen, svarar tuggandes och med grötig röst. Nu var det dags. Kvällen före och under förmiddagen var jag nära ett bryt.

Jag har rusat ut på gatan och står utan ytterkläder i regnet när jag får det antiklimax-svar jag väl trots allt får vara nöjd med. Till 99 procents säkerhet ingen neuro-borrelios. Bara spår av borrelia i ryggmägsvätskan. Spår som förmodligen kommer från blodet. Det blod som alltså fortfarande visar poitivt på borrelia. Och nu har det gått ett bra tag sedan det första provet, det är inte jättehöga nivåer, men det finns där. Dags att medicinera.

Efter att ha varit tillbaka inne på restaurangen och svalt den kalla pastan och tagit en slurk kaffe går jag genast till Apoteket och kvitterar ut Doxyferm. Någon sorts antibiotika, antar jag, som nu ska tas i hög dos. Damen på Apoteket är skeptisk och ber en kollega kolla upp det där. Jo, man kan ta så mycket om det gäller borrelia. Skulle man sitta inne med lunginflammation, chlamydia, bihåleinflammation eller något liknande så lär det väl ryka också.

Under samtalet frågade jag läkaren om det såg bra ut i övrigt, skulle man kunna säga att jag för övrigt är frisk? Jo, det skulle man väl kunna, men han ville inte riktigt ge mig det. Det finns ju andra sjukdomar som inte syns i blodet. Visst, klart att det gör. Men kunde vi inte stannat där?

Nu blir det medicin i ett par veckor. Läkaren ringer och kollar av. Nytt blodprov om några månader. Jag säger det igen, den som lever får se.

När jag kommer tillbaka till stan efter jobbet känns det helt rätt med fulpizza innehållande så väl jordnötter som bea. Det tar på krafterna det här. Jag tänder några ljus, öppnar en iskall (alkoholfri) Carlsberg, slår mig ner i köket och äter ur kartongen. I kväll har jag en hemmakväll som en vanlig man. Idol/På spåret, somna i soffan. Och hela den biten.