Räddare i nöden

Skolkar från jobbet. Eller vad man ska säga. Nån måtta får det ju ändå vara på åkandet fram och tillbaka. Började dagen med möte på Söder, sen till kontoret med pendeln och så tillbaka till Söder för att besöka tandis.

Har övergett den privattandläkare jag gått till eftersom det verkar bli billigare på Folktandvården. Så nu är jag tillbaka där. Men inte mycket blev gjort. Givetvis var det ingen enkel historia. Kräket ska opereras ut och ny tid fick bokas längre fram. Ja, så då kom jag där ifrån tidigt. Men särsklit billigt kommer det knappast att bli.

Att sitta i soffan hemma och dricka kaffe och äta lussekatt kan betraktas som någon form av friskvård.

I morgon väntas besked från HS. Låt det nu för Guds, eller min skull inte vara något tjafs med det där. Dags att gå vidare, släppa sargen, vilket jag gjorde i går igen. Vi gjorde en bragdmatch och hämtade upp 2-5 till 5-5 mot ett lag som egentligen var skickligare än vi. Och jag gjorde två av målen. Sju mål på tre matcher har det blivit.

Det slår mig att jag kanske är skickligare med klubban än med fötterna. Kanske skulle satsat på hockey då för en 25 år sedan, eller så. Det blev inte mer än en halv säsong i Alvesta SK. Det var inte min grej - då. Jag var för osäker och rädd och var inte redo för de hårda tagen. Nu är jag lagom arg och totalt orädd - på isen. Däremot livrädd för sjukdomar. Och kanske en del annat också. Men det är en annan historia.