Helgdagsrock

Efter julbord kommer kebabpizza. Magen går sönder och man mår lika dåligt varje gång. Den småländska kebabpizzan kan knäcka den bäste. Och alla vet det. Jag vet det. Frågan är när jag blir tillräckligt gammal och erfaren för att våga avstå. Men man tror att det är värt det för de där första magiska tuggorna. Det är väl lite samma fenomen som med solskyddet på sommaren. Men det har jag faktiskt lärt mig. Bränt barn skyr elden. Ibland.

Ja, det där med den lokala pizzan är sådant som hör till hemvändandet. Däremot blir det inte längre något med att stöka runt på Stadshotellet. Åldern tar ut sin rätt och istället blir det sansad middag på stadens bästa restaurang. Och PM & Vänner håller hög klass, det får man ge dem. Och sen flyttar man ut i bardelen och sitter och tittar på dem man inte längre känner.

Tar en tur i staden som inte längre är min, fast ändå inte helt främmande. Efter allt handlande vid jul följer bluffen Mellandagsrea. Ett fåtal produkter ingen vill ha och sen allt det vanliga till samma gamla höga priser. Inte för att jag letade så mycket, känner mig ganska färdigshoppad, men springer ändå på det kanske enda fyndet längs Storgatan. Eller fynd och fynd. Men en mycket snygg rock som känns rock´n roll till sänkt pris.

Jag försöker stå emot, men efter att ha gått och glott på den tre dagar i sträck (jag är inte Helt galen, bor hos vänner mitt i stan, så man råkade liksom passera) slog jag till. Jag hade ju faktiskt fått ett presentkort på just MQ i samband med mitt lilla gig förra helgen. Det märkliga är ju att den fanns kvar. Att ingen annan köpt den på tre dagar? Nu blir jag the man in the long black coat, om jag så ska frysa ihjäl. Egentligen är den väl mer lämpad för höst- och vårbruk.

Före Småland var jag alltså i Sandviken och spelade lite spontangitarr och körde musik-quiz på 50-års fest. Det var trevligt. Ett minnesvärt inslag var när jag på grund av flint fick pussa den bystiga tanten. Eller inte. Vi lämnar det.

För att bara nämna några höjdare i julklappssäcken: Min väg, mina val av Göran Persson, Vill du din frihet får du ta den av Måns Ivarsson och den nya lyxiga nyutgåvan av Pennebakers Don´t look back med Dylan. Och så Kent och Christian Kjellvander.

På teknikområdet får jag hjälp med att hitta programmet som behövs för att få in film i iPoden. Jätteliten men fantstiskt skarp bild blir det. Kul. Men kanske inte så väldigt användbart trots allt.

Det har varit några sköna dagar med miljöombyte, mat, familj, vänner, film, sömn och sådant. Stockholm, jag säger inte att allt är förlåtet, men nu kommer jag tillbaka.