Plötsligt händer det!

Eller kanske inte så plötsligt. Jag har redogjort för eländet här när det begav sig förra gången och det skulle släppas biljetter till Globen. Historien upprepar sig. Först som tragedi och sedan som komedi, eller om det var tvärt om, som Marx, eller vem det nu var, brukade säga.

Sitter på jobbet och det börjar snackas på radion om biljetter till Springsteen i sommar på Ullevi. Just det! De släpptes i dag klockan nio och var nu slut slut slut. Men. Det blir spelning även lördagen den 5 juli.

Försöker genast ta mig in på ticnet-sidan. Hamnar i kö. Datorn står där och tuggar i någon timme. Jag går och värmer blodpudding. Kommer tillbaka till tuggandet. Åter medan jag stirrar på datorn. Börjar ringa till Event-någonting i Göteborg. Upptget upptaget upptaget. Efter någon halvtimme rasslar det till, en telefonsvarare säger att jag kan lägga på. Jag fortsätter att trycka upp återuppringning, jag överdriver inte, minst hundra gånger.

Just när min tid börjar närma sig slutet, man ska visst jobba och gå på möten och sådant också, hamnar jag i telefonkö. Datorn står för övrigt fortfarande och tuggar på. Där berättar rösten att jag kan beställa mat om jag ska på Singin in the rain och förresten, alla Springsteen-biljetter är uppbokade. Men jag lägger Icke på nu. Inte nu när jag kommit så här långt. De måste skoja. Göteborgshumor, ni vet.

Till sist.

Jag: Finns det alltså inte någon liten biljett till Springsteen.
Kvinna på göterborgska (Kg): Nej. Hur många skulle du ha?
Jag: Minst en.
Kg: Nej, det ser inte ut att finnas.
Jag: Inte en enda?
Kg: Jag ska kolla...Nej.
Jag: Är det sant? Inte en endaste?
Kg: Vänta lite...Jo, här är två.