Kunst und Kultur syns på Haga

Kunst und Kultur går på teater. Teater i Haga gör Singoalla efter en roman av Viktor Rydberg jag inte läst om Romer och med den klassiska romeo-och-juliet-intgrigen, kärlek över mer eller mindre (o)möjliga gränser. Det visar sig att jag känner flera av de som är inblandade i detta stora projekt med massor av människor på scenen. Kul.

Det positiva först. Musiken är fantastisk och medryckande, musikerna är mycket skickliga. De kunde väl bara spelat lite mer varierat. Samma stycke återkommer ständigt. Det är många fina "bilder" med hela ensemblen uppställd på scen. Maffigt när det plötsligt blir en himla fart. Det myllrar av skådespelare och man tänker, nu händer det grejor.

Men det gör det egentligen inte. Man får intrycket av bland annat text i programmet att de velat problematisera och gå på djupet med de fördomar och den diskriminering som funnits och finns kring Romerna. Jag ser inget djup. I replikerna, texten, finns det inga oväntade dimensioner. Det som händer och sägs känns alldeles förutsägbart och under tiden är det varken poetiskt eller särskilt fyndigt. En enkel berättelse. Lite som barnteater. Sannerligen inget fel med det. Om det är det man gör.

När det är dialog känns scenerierna stolpiga. Skådespelarna står uppställda sida vid sida och pratar rakt ut. Ett par detaljer. Känns konstigt i det historiska sammanhanget när man ser att brev är skrivna med hjälp av dator. Det fungerar inte att prata skånska som den enda i ensemblen och dessutom som en av Romerna. Det skär sig.

Den som vill läsa en mycket positiv recension av Singoalla av Sara Granath som har sett allt det där jag inte sett kan söka bland teaterrecensionerna på www.svd.se.

Ja, här kastar jag sten i glashus. Ingen skugga över skådespelarna. De är mina kollegor och vissa rent av mina vänner. Ja, jag är kritisk och svårroad. Och det ska gudarna veta, jag är mycket kritisk till vad jag själv gör och de sammanhang jag medverkar i. Ganska jobbigt. Den positiva sidan är förhoppningsvis att det leder framåt. Jag är inte nöjd, det kan alltid bli bättre.

Vad gäller det jag gör just nu kan jag definitivt hitta invändningar både mot mig själv och mina kamrater i ensemblen. Samtidigt som där finns många underbara saker. För egen del är jag ganska stolt över att ha fått ihop musiken till föreställningen. Även om jag nu skulle vilja göra om vissa delar. Så är det väl alltid?

Och avslutningsvis, Shakespeare var trots allt en sjuhelvetes dramatiker! Det är, som man säger, en ynnest att få arbeta med sådana texter.