Äggkastning

Producera, producera, producera. Kanske finns det en lönngång i källaren?!

Ser Jacques, dramatik av rumänen Ionesco. Någon skulle kalla det absurt, det är förmodligen att göra det för enkelt för sig. Känner mig fundersam efteråt. Vad har jag sett? Vad betyder det här?

Skådespelarna är en brokig samling. Naturligt eftersom det handlar om elever på en grundläggande utbildning. Alla ger järnet. Möjligen brister det i tajmingen här och där.

Har svårt att beskriva denna upplevelse med begrepp som bra och dåligt. Snarare är det förvirring som råder och möjligen betyder det att författaren och därmed också ensemblen, nått fram med sitt budskap.

Kanske inte konstigt man känner sig utanför. Ionesco framhäver avsaknaden av absoluta värden och omöjligheten i att kommunicera med ord. Följdaktiligen menade han att teaterpubliken når frihet och upplysning genom att befinna sig utanför, inte bli indragna i pjäsens handling. Just så.

Dessa teman, kommunikationens svårigheter och att det alltid finns två sidor av varje påstående, utvecklades sedan vidare av dramatiker som Beckett och Pinter i en skola som i brist på annat ibland kallas absurd.

Måste också nämnas att denna blogg citeras i föreställningens programblad. Bara en sån sak.


Jacques spelas av Spegelteaterns elever fram till 3 december.