Kunst und Kultur

Jag, en småländsk pappa, låtskrivare, skådespelare och statlig tjänsteman i Stockholm skriver om familjeliv, fin- och fulkultur, fotboll, musik och om precis vad som faller mig in.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hammarbysjöstad, Sweden
Björn Wilner

onsdag, november 23, 2005

Fint och fult

Thåström har kommit hem igen. Han har lämnat Köpenhamn och flyttat tillbaka till Stockholm. De aggressiva gitarrerna och de arga texterna lämnade han kvar och på Skebokvarnsv. 209 är det avskalad nostalgi och bitterljuva minnen. Han har hittat tillbaka till det vi genom Imeriet och ibland även Ebba Grön, visste fanns där. Det som det kändes som att han tog avstånd ifrån när han lämnade Sverige för att hänga i Amsterdam och göra industrirock, som förmodligen var bättre än man minns.

De två senaste soloplattorna har varit ganska mörka med lite halvdunkla misantropiska texter. Nu är det raka berättelser om och till en vän man hör av sig till alldeles för sällan, hur Ebba bildades med "Fjodor" och "Gurra" och det var tre ackord och billigt vin och de tre mot hela världen, om farsan (tror jag) som spelade handboll och hade en pistol i en byrålåda, men inga vänner, skulle bli tandläkare, men hamnade i armén. Sen sjunger han att han aldrig gjort en kvinna glad. Får väl hoppas det går bra med Regina nu då. Ett snyggt par.

Jag vet inte, risken med så här avskalde låtar och texter är kanske att man inte orkar lyssna så många gånger, det blir inte plattan man kör på repeat. Samma fenomen kan uppstå med en del av det Lundell gjort, som "En eld i kväll" till exempel. Det är vackert, det berör, men man läser inte om samma brev hur många gånger som helst. Eller så är det precis det man gör om det är från någon man tycker om och som har något att berätta.

Såg Leila K strutta fram på T-Centralen i går med sina kassar och kläder släpandes i marken sjungandes "Amadeus, Amadeus...". Det är ju faktiskt inte det minsta roligt. Vilket tragiskt öde.

Lyssnade på ett annat öde i går. En vän som överlevde Tsunamin har nu skrivit en bok om sina erfarenheter. Svårt för oss som inte var där att förstå vad de gick igenom. För att inte tala om de som inte klarade sig och de som misste sina vänner och anhöriga. Roligt är knappast rätt ord, men ser fram emot att läsa boken.

För övrigt är mitt fultal något över socialstyrelsens rekommendationer men ändå rätt okej.

"För att undvika att sjunka djupare i fulträsket bör du dock tacka nej till ungefär varannan företagskickoff, samt avstå från skamliga förslag fram till åtminstone tredje dejten. Killar som sjunger i coverband rekommenderas att sluta med detta.

Följer du dessa enkla riktlinjer är chansen stor att du kan leva ett någorlunda normalt liv. Anmäl dig gärna till någon av våra studiecirklar på ABF angående fultal, där du kan få stöd av medmänniskor i samma situation".

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida