Skräckblandad förtjusning

Har sett amatörteater ett par gånger i veckan. Det är inte alltid bra, ofta faschinerande och betydligt mer uppfriskande än mycket "proffsig" trygg teater. Sen är det ju inte alltid det finns en tanke bakom det, men där finns ofta en nerv och en skörhet som skapar spänning och en livgivande osäkerhet. Vet inte om det är ett problem också? Skiljelinjen mellan det privata och det spelade kan bli otydlig och man undrar ibland om vissa av dessa modiga människor vet vad de gett sig in i. Men det vore så klart att underskatta dem.

Och det ska man inte. Mycket kan vara bra och bara för att man inte får betalt betyder det inte att det är dåligt. Det vet de flesta i teaterbranschen.

Den främsta invändning jag har mot de två pjäser av Stig Larsson jag sett i veckan är att de är lite för statiska, både vad gäller rolltolkning, gestaltning och regi. Det saknas dynamik, utveckling och oväntade vändningar. Men som sagt, där finns å andra sidan en annan nerv.

I kväll drar jag till Häringe slott och kör den vanliga mordhistorian, men med tanke på säsong drar jag även på mig lite lagom skräckinjagande halloweensmink och lite annan kostym. Vad det nu blir - vitt, hålögd, skräckfilmsestetik?

I morgon turné till Småland. Kommer dock inte riktigt i närheten av hemtrakterna. Hoppas vara tillbaka igen lagom till United - Chelsea.

Känner mig oerhört multimedial. Har nu en sladd så att iPoden kan kopplas in i stereon hemma. Datorn också - tror jag.