Kamrater...

I går lade Adaktusson fönen på hyllan, åtminstone vad gäller Agenda. Samtidigt var Lasse Ohly där och avsade sig kommunismen. Det var väl på tiden. Visst, vi förstår vad han menar när han menar något annat än vad kritikerna menar att han menar när de talar om kommunism, men det går ju inte komma ifrån att det finns en del skumma lirare som kanske gjort det där ordet till en omöjlighet. Det viktiga är trots allt att det som var bra bland de där idéerna finns kvar. Det är innehållet som räknas.

Så i dag manar herr ordföranden till samling i vänsterpartiet i ett långt brev till medlemmarna. "Den som är medlem i västerpartiet och samtidigt anser att partiet borde upplösas bör naturligtvis fundera över sitt medlemskap". Inte mycket att säga om. Samtidigt poängterar han att det naturligtvis ska få finnas skilda uppfattningar. Vi har alla rätt att säga vad vi tycker. Men med det följer också ett ansvar. Det låter väl rimligt. Någon djävla ordning får det vara i ett parti, som en tidigare partiledare skulle sagt.

Ja, sen förklarar Ohly även för medlemmarna att han nu lämnar begreppsdebatten och slutar kalla sig kommunist.

I ett desperat försök att bli av med stanken häller jag after shave i slasken. Om det nu är där det sitter. Har i alla fall varit med om tidigare att när det lagas något med lök luktar det sen just lök i duschen. Så kanske är jag något på spåret där.

Det var ett tag sen. I kväll blir det soffan. Se ett par avsnitt av Vänner, läsa ut Värmen och sen är det ju City - Villa också.