Plast - gubbar - svett

Det är knappast någon nyhet, men tål att upprepas, att gå i affärer så här års är inget annat än vansinne. Är i Gallerian, åker upp till leksaksaffären på andra våningen. Förflyttas genast tillbaka i tiden och börjar funder på allt jag vill ha, sen kommer jag på, just det, jag är vuxen och nästan allt här inne är skit. Det är ju faktiskt det. Bräckliga plastkonstruktioner som bara väntar på att gå i bitar. Sen återstår bara svettningar och ångest.

Kan inte motstå ett besök på gubb-NK, Clas Olsson, eller CO, som vi säger. Tittar lite på en diktafon/fickbandspelare, sexhundra spänn. Det får vänta, eller så skiter jag helt enkelt i det. Men det skulle vara bra att ha för låtidéer.

Innan allt det här förstörde dagen ringde jag Håkan, det var längesen. Och han bara, jag ska bli farsa. Och jag bara, å fy fan, grattis! Vi fikar, snackar och jag passar på att ragga musiker. Håkan måste alltid vara med och han känner ju Daniel, han spelar trummor. Det blir bra.

Nu gick brandlarmet. Jag steker korv. Hej!