Vänsterdojjan!!!

Efter att ha varit ledig i drygt två månader är det bäst att träna lite inför att jag snart ska börja jobba mer igen.

En kille från det i sommardvala vilande hockeybockey-laget undrar om jag kan ställa upp i deras fotbollslag i motionsserien (Vet inte vad skillnaden är mot Korpen.) Klart jag gör. Så jag hoppar in och spelar för Retea AB mot Länsförsäkringar. Det fina i kråksången är att matcheländet börjar 07.15. på Stadshagen.

Det är skillnad. Ungefär som allsvenskan mot premier league, eller nåt i den stilen. Matcherna jag spelat i division fem brukar väl inte vara så där fantastiskt imponerande, men oj, vad det går snabbare där och man hinner inte göra mycket med bollen innan det smäller.

I matchen i motionsserien var jag helt enkelt planens gigant. Klackskjuter a´la Zlatan, snurrar upp folk på läktaren, serverar öppet mål för lagkamrater, stannar upp, siktar och prickskjuter mål i bortre gaveln. Sist, men inte minst tar jag ner en boll på bröstet och skruvar in den på volley med vänstern, stolpe in uppe i krysset. Sen känner jag att jag gjort mitt och lämnar planen.

Efteråt är alla, lagkamrater, motståndare och till och med domaren imponerade och kommenterar skottet. Domaren var för övrigt samma tomte som brukar dömma i bockey-korpen. Han som skickade mig av isen och förbjöd mig spela för att jag inte hade något munskydd. Bara en sån sak.

Vi vinner med 4-0 och jag kan väl ta på mig i alla fall tre av målen. Men sen var det det här med tiden. Ska man dö av vuxenvärldens motsvarighet till plötslig spädbarnsdöd så är det väl vid ett sådant här tillfälle. Jag är vältränad och senast jag
tränade med Nåjden var jag hur stark som helst och jag slutade aldrig springa, men nu. Jag mådde riktigt dåligt både under matchen och en lång stund efteråt. Min kropp hatade mig. Börja springa som en idiot utan uppvärmningen vid en tid då jag vanligtvis ligger i sängen ytterligare ett par timmar.

Kom igen! Det gick ju bra. Och snart ska vi få många morgnar med upp och stöka runt på något nytt bygge, min kropp och jag, alltså.