Direkt från köket

Ja, tack vare Apples Airport kan jag stå vid diskbänken och blogga. Efter att regissören tagit, det i min smak, felaktiga beslutet - vilket att jag också framfört - att ställa in genrepet står jag nu lätt snopen i mitt kök med sminket på svaj i kalsongerna och steker till en kyckling som jag tänker äta med pasta och pesto.

Kändes inte helt bra att åka hem igen efter fyra och en halv timmes väntan och laddning. När jag sen i sista stund lyckats få på mig smink och kostym var det bara att byta om igen. Och så tycker tycker jag att jag själv, och vi, definitivt hade behövt en genomkörare till före morgondagens premiär, det har inte varit särskilt många sådana. För att se det positivt; nu blir det mer spännande i morgon.

Nu när jag ändå är hemma ska det bli en skön kväll. Tänker äta framför tv:n och ge mig in på sjätte och sista säsongen av Sopranos. Ja, den som spar han har, så att säga. Sen har det ju varit omöjligt att undvika tidningarnas kommentarer och de amerikanska reaktionerna på det bittra slutet. Det blir bara svart i rutan. Och sen inget mer. Aldrig mer.