You can´t believe it´s not...

Det där med fotbollen var ju inte någon höjdare förra helgen. Jag vet inte, men ofta när jag ser matcher i Premier- eller Champions league häpnar jag över vad som händer på planen. Det är skickligt, overkligt, magiskt. Det är ett annat spel.

När landslaget visar upp sig från den här sidan får jag starka associationer till min egen framfart i Korpen och division sex. Det är något med tempot, förvirringen och kvaliteten på passningarna som känns bekant. Visst, det är fotboll, det är ett spel jag känner, dock inte alltid så kul att titta på.

Jag är beredd att stödja Cronemans bojkott av Lagerbäck (se krönika i DN Sport i dag). Nog är det så att journalister och många hemgjorda förbundskaptener i sofforna ropar på förändring och avsked väl snabbt ibland. Men nu kanske det räcker. Vi orkar inte med Lars-Rolands oförstående, lättkränkta nunor längre. Försvar, försvar, försvar, även där. De har aldrig sett en dålig landskamp.

Det är vi många andra som har. Och jag tror faktiskt att det finns både ledare och spelare på elitnivå som tål att höra det. Och när det väl är sagt kan det vara dags att prova något nytt, byta ut innehållet i den där dammiga pärmen. Oavsett om vi sen går till slutspel eller inte. Låt strängar brista, men det är dags att åtminstone spänna en och annan båge.

För övrigt har dagen ägnats åt att åka runt till ställen som Plantagen, Jysk och Bauhaus. De båda balkongerna är nu redo för sommar. Ute är det väl runt tio grader och regn. Men det ser bra ut genom fönstret. Och man kan stanna inne och titta på The World at War, som nu kan samlas med Expressen. Oändligt mycket om andra världskriget och med Sir Laurence Olivier som berättare.