Firestarter

(Vet inte varför jag envisas med att skriva rubriker på engelska?)

Vi är väldigt många som står nedanför Hammarbybacken och väntar på att gubben i gul väst ska sätta fyr på riset. Klockan går och jag har som vanligt för lite kläder. Till slut brinner den väldigt lilla högen. Och vi går hem (!). Inget tal. Ingen sång. Det där borde någon styra upp till nästa år.

I dag är det 1:a maj. Arbetarrörelsens högtidsdag, en dag för kamp och protest. Vet inte om det beror på att jag nu bor i Sjöstaden där vi jobbar inom finanssektorn, tjänar 370 000 och röstar på moderaterna, men kanske är jag inte med i dag. Brukar ju gå där för mig själv mitt bland alla andra. Ingen solidaritet och gemenskap där inte, känner mig inte som en del av någon rörelse. Vänsterns kris har nått hem till mig. Men jag/vi kommer tillbaka. Måste bara ladda om.

Veckans skiva: Bob Dylan , Together through life. Snart 70 har han verkligen hittat stilen att åldras med. Det är musik med rötter i Amerikas 20- och 30-tal. Efter att ha svajat lite på 80- och 90-talet har han under de senaste dryga 10 åren producerat en rad plattor av hög kvalitet. Rösten är raspig och sliten men uttrycksfull och har så mycket fler nyanser än vad man kan tro när man hör honom live. Givetvis köper jag utgåvan där det följer med ett avsnitt av Dylans radioshow och en DVD.