Sur strömming

Jag badar som en kärring - och det är inte ofta. Trots trettio grader flera dagar nu har jag fortfarande inte badat. Förutom det patetiska snabbdopp som gjordes på midsommarafton. Vet inte vad det är. Ser bara inte riktigt anledningen till att bli nerkyld och blöta ner sig när man äntligen har det varmt och skönt. Men det är klart, det finns en gräns där svalka är välkommen. Kanske börjar även jag närma mig den.

Iron Maiden live från Ullevi i lördags var precis så bra som jag visste det skulle vara. Mer rock´n roll, energi och kärlek mellan band och fans går icke att finna. Möjligen med något undantag, annars var det samma låtar och i samma ordning som i Oslo. De kunde väl ha spelat några låtar till, 57 000 där och TV och allt! 22 Acacia Avenue! Flight of Icarus!

I går åts det surströmming och ja, jag menar sur strömming. Fy fan! Hela mitt liv har jag varit en allätare. Redan på den tiden när jag satt fastspänd i en stol och blev matad åt jag vad som helst som serverades och njöt av diverse pikanta smaker. Detta kunde vara sådant som ansjovis, råbiff, kapris. Inga problem. Sedan har det fortsatt så. Jag har alltid uppskattat mat och alltså inte stött på någonting jag inte kunnat/velat äta. Nu har jag alltså det. Även om jag naturligtvis satte i mig hela den strömming jag lagt upp på min tallrik. Nu är det provat och jag gör det inte frivilligt igen. Liknande upplevelse har jag möjligen bara haft på dåligt underhållna offentliga toaletter.

Nog så trevlig kväll i alla fall. Allmänt utbrett fylleri (Dock ej hos en nykterist som jag.), mellanlandning hemma hos en tjej i ensemblen, spontandans och hela den biten - en härlig blandning av Nerd, Dirty Dancing och Guns´n Roses. Taxi till Berns och senare promenad hem längs kajerna när solen hade gått upp igen.

I dag tänker jag ligga utslagen i solen. Kanske att jag sträcker mig så långt att jag tar ett bad. Kanske.