Stora frågor

Integrationsfrågan kan vara något att ta tag i så här en söndag. Fick genom krogdiskussion i fredags kväll en inblick i den verklighet som finns i Malmös Rosengård. De jag träffade som jobbar med det här och som var i Stockholm på något slags konferens, beklagade sig över den syn som finns på invandrare i deras "branch". En syn som innebär att den som inte är född i Sverige, eller kanske är det men har en familj som invandrat, är ett stackars litet frö som ska planteras av någon beskyddande trädgårdsmästare. De förutsätts inte kunna eller vilja så mycket på egen hand. Att vara invandrad är inte en sjukdom. Men det är oftast så de behandlas. Inte konstigt att integrationen går trögt.

Fick höra skrämmande historier om människor som bott i Sverige i tio, kanske tjugo år som inte vet hur man tar bussen bort från sitt eget bostadsområde. Flickor som blir hindrade av släktingar från att ta arbete några mil från hemmet för att de då inte kan vara under bevakning. Män som hindrar brandmän och ambulanspersonal i sitt arbete för att rätta till slöjorna på sina fruar. Även om man är allvarligt skadad får ju inte håret synas.

Det verkar som det behövs förändrade attityder på lite alla möjliga håll. Från politiskt och officiellt håll, från företag och från alla oss så kallade svenskar. Och givetvis även från de som kommer hit från andra länder med annan kultur och religion. Vad gör man för att åstadkomma något sådant? Det är formodligen en av de viktigaste frågorna i vår tid. Jag vet inte.

Det slutade i alla fall med att jag fick en inbjudan till Rosengård för att möta ungdomar där. Kanske prata med dem om sådant som hur man gör för att uppnå sina mål. Hoppas jag får möjlighet till det. Det vore säkert en nyttig och lärorik erfarenhet. För mig alltså.

I väntan på det tog jag mig i dag från mitt Södermalm i vår segregrade huvudstad till Nybroplan och vidare ut på det kungliga Djurgården för en lång promenad i höstsolen med sällskap och fika.