Teaterns roll

Teatermaskinen gästspelar på kulturhuset. En grupp som tänker, har en medvetenhet, vill någonting med sin konst och inte håller till i Stockholm normalt sett. Kan väl inte säga att det var direkt upplyftande. Pjäsen handlade om självmord. Det var i stort sett en monolog (en roll till kom in på slutet) och vi fick se mannen med stirrande ögon stå och tugga fradga på väg mot sin död. Intressant form. Gripande med mycket små medel.

Samtal efteråt om pjäsen och teater i Sverige i dag i allmänhet. Mest teaterfolk som var där. Man efterlyste nätverkande och dialog istället för konkurrens. Det finns för lite utrymme för forskande, experimenterande och misslyckanden. Går det fel blir man hånad i dagspressens kritik som teatrarna själva gjort sig beroende av genom att den används i marknadsföringssyfte. Dessutom krävs Kulturrådets och andras gillande, annars försvinner snart bidragen till förmån för någon annan.

Vi verkar inte ha helt klart för oss vad teatern vill i dag. Vad är teaterns uppgift? Vilken roll bör eller skulle den kunna spela i samhället? Få verkar ha några svar. Man gör teater för att det är kul och många dras till uppmärksamhet och eventuellt kändisskap.

Det mest provocerande man kan visa på en scen i dag verkar vara en naken överviktig kvinna som tar mycket plats. Det hade mer än en teatergrupp erfarenhet av. Där kanske finns någonting att hämta.