Vad är det du snackar om?

Låt mig nyansera gårdagens infall utfall anfall, utan att för den sakens skull backa en millimeter.

Gräv där du står, se på dig själv var det, ja. Är inte jag också en kugge i det där maskineriet som producerar och upprätthåller yta-, skit- och tänk-inte-själv-normen? Säkert, men det gäller också att skilja på vad som är bisak och vad som är huvudsak.

Ta det här med kroppsfixering och utseende. Här finns det naturligtvis en hälsoaspekt. Jag vill må bra och jag vill gärna att min kropp ska vara vältränad och tränar regelbundet varje vecka. Det skadar definitivt inte heller att ibland tänka på vad man stoppar i sig. En sund själ tackar inte nej till att bo i en sund kropp. Ja, jag köper kläder som får mig att känna mig snygg, fräsch, cool, eller något liknande.

Men sen är det bra med det. Allt det där kan inte vara den överskuggande meningen med min existens som allt ska kretsa kring. Det är på något sätt ett medel som får mig att må bra och gå vidare till viktigare mål.

Och sen har vi det där med musik och andra kulturyttringar som jag ju ägnar så mycket pengar, tid och engagemang. Det finns naturligtvis de som skulle säga att till exempel rockmusik överhuvudtaget är något lågt som bryter ner själen. De har fel. Där finns en oerhörd massa kraft, poesi, skönhet, politik, vrede och uppfriskande skevhet och skitighet.

Men man kan ändå göra val. Man kan i alla fall prata om bra och dåligt. Allt är inte alltid lika bra som något annat och bara en fråga om smak. Det finns musik, böcker, teater, teve och så vidare som rent objektivt är dålig. Fråga Stig Larsson. Sen behöver man ju nödvändigtvis inte gilla allt som kan kallas bra för det, men gör ett val. Berika ditt liv. Häng inte bara på, domna inte bort och för guds skull, somna inte!

Det är inte lätt. Jag vet.