Upp till kamp!

Det finns mycket att kämpa för. Mycket att ändra på. Mycket som är galet i samhället. Vet inte om det är det som tas upp i första maj-tågen precis. Men det är ritual och tradition. För nionde året i följd är jag ute och promenerar denna dag. Går från Medborgarplatsen till Kungsträdgården. Det är ovanligt fint väder i år, men blåser kallt som alltid. Jag orkar inte vänta tills Lars Ohly kommer upp på scenen.

Jag går dit själv och kan inte riktigt känna mig hemma i de där sammanhangen. Och så är det väl med det mesta jag gör. Vad det nu är jag gör? Visst, jag söker gemenskap och delaktighet. Jag är med, låter mig påverkas, följer med, men vill ändå inte riktigt höra till. Det kan gälla mode, åsikter, musikgrupperingar, teaterkretsar, allt möjligt. Det blir lätt instängt. Jag står fri.

På väg hem köper jag pesto, soltorkade tomater och aubergine.