Sten i glashus

Inte utan att det är lite sorgligt. Hjälper till att rensa ut Glashuset - flytta saker till andra lokaler, kasta, åka till återvinnigsstationen - på Wollmar Yxkullsgatan. Teatern får inte vara kvar. Nu ska det bli hotell.

Går i de nästan tomma lokalerna som en gång var centrum för så mycket i mitt liv. Där har jag gått på en massa lektioner, spelat ett antal föreställningar och repeterat ett otal timmar. Där har jag träffat en massa människor, skrattat, mått illa, blivit förbannad och slagit hål i väggar, blivit kär och galen.

Ja, nu kanske vi inte ska ta i...

Men det är sant.

Fast det är ju faktiskt bara tak och väggar. Det är väl snarare en tid jag kan sakna. Och den har ju redan försvunnit. Så som tid tenderar att göra. Allt har sin tid...