Kunst und Kultur

Jag, en småländsk pappa, låtskrivare, skådespelare och statlig tjänsteman i Stockholm skriver om familjeliv, fin- och fulkultur, fotboll, musik och om precis vad som faller mig in.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hammarbysjöstad, Sweden
Björn Wilner

onsdag, augusti 30, 2006

Ring så spelar jag

Som jourhavande fotbollsspelare ryckte jag igår in i ytterligare ett lag. Nu var det i Korpens kompisserie. Den här gången blev det lite svårare och förlust med 4-3, vilket kändes onödigt. Jag gjorde det första målet och spelade fram till det andra. När det tredje kom och vi kvitterade till 3-3 var det inte lång tid kvar. Men så fick de på ett lyckoskott och förlusten var ett faktum.

Det var kul att spela här också i alla fall. Även här hade jag mycket att tillföra, fattas bara annat, och kunde göra lite som jag ville. Utom fler mål då. Jag hade flera bra chanser, men var helt enkelt inte tillriktigt måfarlig igår. Och deras målvakt gjorde några oväntade fantomräddningar.

Vid sidan av planen stod Hammarbys Pablo Pinones Arce och njöt (?) av underhållningen. Kan ha varit någon släkting, kanske rent av en bror, till honom i laget vi mötte.


Igår kväll var det Lasse Ohlys tur att utfrågas i SVT. Han klarade sig bra tyckter jag. Han är inte den galne kommunist många vill ha honom till utan en sansad försvarare av den generella välfärden. Mycket bra förklarade han det rättvisa i att även de som tjänar lite mer omfattas av och får ut mer av välfärdssystemen.

Jag säger inte att de alltid har rätt, för så är det verkligen inte. Och vem kan helt och hållet identifiera sig med bara ett parti nu för tiden? Men svensk politik och en svensk regering behöver ett parti som konsekvent har ett underifrån perspektiv, som inte främst går de besuttnas eller ens alltid den välmående medelklassens ärenden. Någon måste tala för de arbetande med låga inkomster, de sjuka och de arbetslösa. Det behövs ett parti som fortsätter att tjata om jämställdhet, jämlikhet, miljö och internationell solidaritet.

Det sista inte minst viktigt. Att det inte är en självklarhet för fler. Ohly fick en märklig fråga om huruvida han stöttade Hizzbollah. Hans svar blev: Skojar du? Självklart inte.

Men måste kunna se och fördömma terrorism var än den har sitt ursprung. Verkligheten är inte svart och vit. Man varken kan eller måste alltid välja sida. Kanske måste alla sidor fördömmas. Alla utom den sida som kan leda till fred. Och det gör sällan krig och terrorism.

Jag kan med gott samvete lägga min röst till vänster även denna gång.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida