Sockeplast

Utan att röjja den minsta ironiska min går jag in i en gym- och dansshop på Gamla brogatan och frågar om de har sockeplast. I vuxenstorlek - 43. Expediten tar mig på fullt allvar, säger att visst har de det och går ner på lagret och hämtar. När jag ska betala frågar hon var jag tränar. Hon drar inte det minsta på munnen. Jag ser det framför mig, jag kliver in på gymmet, drar på mig sockeplasten och lägger mig i bänkpressen. Jag blir tvungen att erkänna att fotbeklädnaden inte ska vara för träning utan är till en videonispelning.

Vi som var barn på 70- och 80-talet kan inte ta sockeplasten på allvar. Vet inte varför. Säg ordet sockeplast till en trettioplusare och han börjar fnissa.
Jag hade inga då när det begav sig. Borde kanske köpa ett par till mig själv också. Nu vet jag att de fortfarande finns. Och i min storlek.

Är även inne på Åhléns i city iklädd mina arbetskläder och täckt av ett tjockt lager byggdamm och köper smink. Hon som hjälper mig har svårt att hitta en ren yta där man kan se min riktiga hudfärg. På halsen under haken hittar vi till slut ett ställe att prova på. Vad dyrt det är! Över tvåhundra för en liten burk. Kanske var det ett lyxigt märke. Vad vet jag?