Jag minns det som igår

Vem är det som sover och sover och nästan aldrig vaknar?

Jag verkr ha någon sorts 11-septembertema för tillfället. Under julen såg jag World Trade Center och konspiratoriska Loose Change och så igår var det dags för United 93, filmen om planet som aldrig nådde sitt mål, Vita huset. Passagerarna övermannade kaparna, men fick inte kontroll över spakarna så de störtade ute i skogen.

Att något fruktansvärt inträffade den där dagen, något som drabbade ett antal tusen amerikaner och andra medborgare står klart. Det kommer att vara en sådan där dag som man alltid kommer att minnas och vi kommer alla att minnas vad det var vi gjorde när vi fick veta vad som hänt. Själv var jag i Värtahamnen och spelade in reklamfilm för soppa, "vilken soppa". I receptionen på väg ut stod tv:n på och det spekulerades i anfall från Afghanistan.

Jag åkte in till stan och mötte upp en vän, vi gick på Burger King. Där i lokalen utsmyckad med frihetsgudinna och New York-symboler möttes människor framför tv-apparater, människor som var rörda och berörda och som behövde bearbeta och prata. Då kom det märkliga beslutet från Burger Kings ledning om att något om attackerna inte skulle få visas på deras restauranger. Vi försökte ta diskussionen med personalen, men de hade fått sina order. Låtsas som ingenting, sälj hamburgare, låt MTV brusa i bakgrunden.

Märkligt var det och som den sanna svensk jag är skrev jag en insändare som kom in i Aftonbladet.

Ja, och sedan dess är världen sig inte lik och tusentals och åter tusentals har fått lida för det som hände. Och jag skulle fortfarande vilja ha svar på de där frågorna som ställs i Loose Change (länk till filmen finns här i bloggen under inlägget med bilden på Truman Capote, eller om det är jag, och varför skriver jag den här långa parantesen när det vore enklare att länka en gång till?).

Och så var det det där med sömnen. Jag satte på filmen igår vid halv elva, somnade ungefär vid elva, vaknade till då och då av skriken och konstaterade att filmen inte var slut än, somnade om. Proceduren upprepades ett antal gånger tills klockan var över tre. Filmen var på repeat och var nu inne på sitt tredje varv. Väl i säng sov jag sedan till halv elva, nästan tolv timmar totalt, alltså. Och hela dagen idag har jag känt mig som i en bubbla och nu kommer jag att slockna i soffan när som helst. Men jag lyckades i alla fall se om filmen idag på förmiddagen.

Det är för mycket knas under för lång tid. Jag blir alldeles utmattad.