Cityakuten

Hemkommen, inte från tv-serien, utan från mottagningen vid Hötorget. Och där går det undan: Vad vill du? Vem är du? Sitt ner! In! ut! Adjö! Och det är ju lysande bra i fall som detta då det bara ska kännas och lyssnas lite.

Och det är politik. Privata alternativ i vården, ja, det kan vara bra för oss patienter. I alla fall för oss som är lite lagom krassliga och kan det avlasta den offentliga vården så är väl det bra. Alternativet är förstås att landstinget får ännu mer pengar om de ska ha en chans att fixa det. Men jag väljer gärna det här före 10 timmar på SöS.

Sen ska man ska komma ihåg att de där privata lirarna ju inte tar de värsta fallen, de som verkligen kräver resurser. Hit kommer man inte med tarmarna i en plastkasse eller som akut psykfall.

Men jag tackar för mina fyra minuter och konstaterandet att, även om det är ett faktum som förbryllar vetenskapen, så är det så med revben att det blir värre efter någon vecka och sen bättre. Lungorna funkar, det kan vara en spricka eller blödning mellan benen i fråga. Inget att göra, bara att vänta, kan ta ett antal veckor. Och ingen fotbollsträning i kväll.

Okej, Andres. Jag ångrar mig lite. Man måste ge alla en chans och ibland rent av två. Arctic Monkeys nya är inte så illa. Och vem skulle ibland inte vilja utvandra från Markoolio-Sverige! Eller för att använda en klassisk Bjurman-formulering, söka kulturpolitisk asyl någonstans.

Och på tal om det brittiska. Det tar sig. Inne i Tiger-butiken på Jakobsbergsatan spelas gammal Judas Priest.

Jag som har allt annat med dem, varför hade jag inte Familiar to millions ? Fuckin´great. Fuckin´rock´n roll. Live from Wembley!