Kunst und Kultur

Jag, en småländsk pappa, låtskrivare, skådespelare och statlig tjänsteman i Stockholm skriver om familjeliv, fin- och fulkultur, fotboll, musik och om precis vad som faller mig in.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hammarbysjöstad, Sweden
Björn Wilner

söndag, april 01, 2007

DET

Och så är det en ny dag och inget är som det var i går. Det är väl så det är i mitt konsumtionsinriktade liv. Ögonblick, saker, sammanhang, människor, känslor - allt passerar i en rasande hastighet. Det gäller att fånga livet i flykten, inte kämpa emot. Det är resan som är mödan värd, och hela den biten. Samtidigt gäller det att inte bli fartblind och tappa något på vägen.

Nej, skämt å sido, är väl fel uttryck just här, men egentligen är det väl ganska bra det där. Det är något jag valt och väljer. För det mesta. Och vill jag välja något annat så får jag väl se till att göra det. Och vissa saker, fast jag tänker mest på människor, finns kvar och det är viktigt.

Ja, det kan inte skada med lite obegripligt filosoferande så här en söndagkväll. Och i morgon är en helt annan dag. Då blir det den gamla barnteaterföreställningen Spinkis i Åkersberga (titeln är inte Spinkis i Åkersberga, vi ska spela i Åkersberga). Bara en sån sak. Och säkert skiner solen i morgon också.

Och nu vältrar jag mig i fin musik med Rilo Kiley och The Plan. Och lite konstig musik med en del ur ett djurkollektiv - Panda Bear . Vad är det där? Försöker jag tycka att det är bra för att jag inte vågar säga att jag inte fattar? För att jag vill vara lika smart som Lokko och de där? Något är det i alla fall som får mig att fastna och tänka att; det är märkligt, men jag kan inte bara stänga av. Jag undrar liksom var det ska sluta och sen måste jag lyssna en gång till...

Sen skriver jag väl lite mer sällan nu och kanske tråkigare, eller bara mindre engagerande. Den här bloggen tappar läsare. Hade det varit media på riktigt hade det blivit nedskärningar och livskorrespondenten hade fått kallas hem för att ligga inbäddad på hemmaredaktionen och slicka såren. Men nu är det här inte på riktigt. Eller, jo, det är precis det det är. Och det, det är någonting det.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida