När skrivkrampen släpper

Kreativiteten behöver plats och utrymme. Den behöver tomrum, ett tomrum som vill bli fyllt, men som inte redan är det. Låtskrivandet går långsammare i en vardag fylld med jobb, möten, plikter och teknikprylar. Henry Rollins pratade för övrigt om det där i det avsnittet av hans show som gick på SVT i går. Därmed inte sagt att de där prylarna och all information är av ondo, det gäller bara att använda det på ett bra sätt, som verktyg och inte bara som meningslös utfyllnad. Och att ibland stanna upp och fundera på vad det där rummet, det blanka pappret, skulle kunna fyllas med och inte bara låta sig sköljas med av floden.

I alla fall. Nere i varv efter lite ledigt och efter en grötfrukost med solen skinande in genom fönstret lossnar det och låten som legat där ett tag i väntan på att kläckas hittar sin form. Det kan vara en lång väntan det där, men när det väl är dags går det fort. Orden och ackorden bara finns där. Det blir en glad melodi och pådrivande ackord till en nattsvart text. Kanske heter den Lycklig bara för att säga emot mig själv så många gånger som möjligt. Tror det där är en röd tråd som binder samman de flesta av mina låtar. Det är lite både och, både det ena och det andra, ofta i samma text. Se där något för alla hobbypsykologer att bita i.

Själv ska jag gå ut på stan och möta upp några vänner och ikväll blir det påskmiddag.