Kunst und Kultur

Jag, en småländsk pappa, låtskrivare, skådespelare och statlig tjänsteman i Stockholm skriver om familjeliv, fin- och fulkultur, fotboll, musik och om precis vad som faller mig in.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hammarbysjöstad, Sweden
Björn Wilner

fredag, november 16, 2007

It´s alive!

Nä, nu blommar löken! Dra mig baklänges på en liten kärra, eller vad som helst. Härom kvällen strax före läggdags satt jag och rotade lite förstrött i en av skrivbordets lådor. Fick syn på min gamla iPod, den som tackade för sig och brakade ihop någon gång i somras. Nu såg den väldigt gammaldags, bullig och ful ut där den låg och stirrade på mig med sin sura min.

Det var inte alls den jag letade efter, men så kom jag att tänka på en av Bengt Ohlssons krönikor i DN På stan för ett antal veckor sedan. Han skrev om sin iPod, om den där sura minen som är det enda som visas i displayen när hårddisken liksom har tackat för sig. Men sen hände något. Jag minns inte riktigt, men jag tror han tappade den i golvet och då vaknade den till liv igen. Våld skulle kunna vara lösningen.

Eftersom jag inte hade något att förlora - längre, de där 2500 låtarna hade jag redan gråtit färdigt över (nej, av diverse anledningar hade jag dem inte i mitt bibliotek i datorn), varför ändå inte prova med lite våld? Försiktigt klappade jag till det silvriga skalet. Inget hände. Och så några gånger till. Hårdare och hårdare. Då händer det. Fanskapet rasslar till, den börjar lysa och ser plötsligt ut som om ingenting har hänt, fast att det har gått flera månader.

Och nu går jag igång rejält. Här gäller det att smida medans järnet är varmt, så att säga. Kopplar in eländet i datorn. Försiktigt, när som kan den klart lägga av igen. Laddar ner fulprogrammet Senuti (precis, Itunes baklänges), som krävs för den här typen av operationer när låtar från gammal iPod ska föras över till nytt Itunes-bibliotek. Det tar en stund innan jag fattar hur man gör, sen är det bara att börja kopiera allt som finns i den före detta döda manickens inre.

Det tar sin tid. Vi snackar alltså 2500 låtar som först ska kopieras och sen i nästa steg läggas till i biblioteket. Det går som på räls, utan några komplikationer och sen förs låtarna från biblioteket till min nya fina iPod. Nu har den totalt en bra bit över 3000 låtar och jag har fått tillbaka en oändlig massa musik som jag saknat och som det kändes så gått som oöverstigligt att behöva skaffa igen.

Klockan blev alldeles för mycket och jag sov för lite den natten. Men det var det värt. Nu kan det där gamla skrället vila i frid.

Det finns hopp om livet. Man behöver bara ligga till sig lite, göra ett antal omstarter, kanske hitta lite ny programvara och ibland, banka in lite vett.

1 kommentarer:

Blogger Drottning M sa...

men du! det här är ju helt oerhört! vad beror sånt på - jag har också råkat ut för sista dödsrycket och då gäller det att snabba på och göra allt det man inte hann innan fanskapet dog och tog bilder/text/musik med sig i graven.

jag har en gammal HP bärbar dator. han är död sedan länge men ibland får han sina gravryck och då har vi en trevlig stund inne i hans hjärna.

4:45 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida