Kunst und Kultur

Jag, en småländsk pappa, låtskrivare, skådespelare och statlig tjänsteman i Stockholm skriver om familjeliv, fin- och fulkultur, fotboll, musik och om precis vad som faller mig in.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hammarbysjöstad, Sweden
Björn Wilner

fredag, november 09, 2007

Latlåt från Södermalm

Fredag kvart i två. Sitter vid köksbordet efter att nyligen ha avslutat frukost och morgontidningar. Tittar ut på Globen och Frans Schartaus gula tegel, lyssnar på Sonic Youth. Vaknade vid halv tio, utan att någon klocka ringde. Efter att ha vaknat till gick jag till Ringen och köpte bröd från Utö Bageri och juice. Jag har tagit semester från Kassan i dag och några fredagar framöver. Bara för att jag kan. Och kanske för att jag behöver det.

Det var väl så här mitt liv var tidigare. Spela teater, kunna sova hur länge jag vill, ta det lugnt, fixa lite ärenden, sen spela teater igen. Ikväll är det dags igen. Arbetsdagen börjar 16.30.

Var mitt liv bättre då? Ibland. Var min ekonomi bättre? Nej. Hade jag haft råd att bo där jag bor? Nej. Var jag lyckligare ändå? Ibland. Mådde jag bättre? Inte alltid.

Men visst stressar det mig en del att ha ett sånt där lite ansvarsfullt jobb på kontor mellan 8 och 5. Och att sitta fast i det där hjulet som heter räntor och räkningar, stiga upp på morgonen och den ena plikten efter den andra. Å andra sidan handlar det om så mycket mer än så. Diffusa krav och roller, brist på sammanhang och mening, förväntningar att leva upp till. Mest egna. Och sånt dyker upp i alla möjliga sammanhang. Jag vet. Och någonstans i allt det där finns det andra människor. Mer eller mindre nära relationer som ska passas in, som kan ge så mycket, men också bli en enda sörja av dåligt samvete, krav och osäkerhet.

Så som vanligt måste man gå till sig själv. Det går inte att komma undan. Och det är det jag gör, i dag och några fredagar framöver. Har lite kvalitetstid med mig själv. Slutar att hålla andan och tar några djupa andetag.

Dessutom kommer jag att få hjälp med det där. Efter att ha varit på bedömning för ett tag sedan ska jag nu få ett behandlingsprogram på PBM Stressmedicine. Tack för det Staten. Tack för det Landstinget!

Samtidigt har nya prover visat att det fortfarande är något med borrelia i mitt blod. Men ändå inte. Det är tydligen svårt det där. Jag har fel symptom, men man vet aldrig. Kallad till infektionsklinik i slutet av månaden. Vill jag veta tidigare är det bara att sätta sig på akuten. Får se hur jag gör. Sen ska det tas prov från ryggmärgen. Låter festligt. Sen ska den saken kunna vara ur världen, hoppas jag. Antingen är det bara att glömma borrelian eller så blir det till att medicinera. Enda problemet enligt min läkare är att om man haft borrelian under en längre tid kan det ta lång tid att bli av med symptomen. Det där med bestående men ville hon inte ens prata om. Det var så sällsynt, menade hon.

Ja, det är en bit kvar men efter några veckors frustration, förvirring och uppgivenhet börjar det klarna något och bli dags för nästa steg. Snart finns svar på borreliagåtan, snart börjar jag lära mig andas och tänka klart igen och snart är det fredag igen. Då sitter jag här igen och blickar ut.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida