Plötsligt på Södermalm

Klart att man är besviken. Och lite lagom bitter. Vi gick inte vidare till Emergenza-finalen på Debaser. Vi fick 90 röster, bandet som fick 110 gick vidare. 20 röster fattades.

Och vi som hade sålt tio biljetter till personer som inte dök upp... Och så många fler som sa att de kanske skulle komma...och så vidare och så vidare. Och framförallt, om vi inte hade varit första bandet ut, utan fått visa upp oss för den betydligt större publik som dök upp bara något senare på kvällen. Ja, om bara om var...

Men. Faktum är att vi har bra låtar, är duktiga musiker och ger järnet på scen. Vi förtjänar att få spelningar på egna meriter, utan att behöva vara med i någon tävling med en massa hårdrocksband och har potential att fånga en alldeles egen publik, och inte behöva tvångskommendera någon till röstboskap. Så är det med det.

För övrigt lämnade jag in ansökan om tjänstledighet förra veckan. Dags att ta befälet. Så här kan det inte hålla på. Vissa saker i det här livet måste styras upp och den som är projektledare för min variant av detta liv är - just jag. Det finns de som tycker att jag är bra kompetent och hela den biten. Jag kan vissa saker, jag har varit med om ett och annat och jag har mycket att ge. Jag gav bort allt, nu tar jag tillbaka det, som Uffe skulle säga. Jag kan klara det, jag ska klara det, som man säger i Vinslöv. Herregud! Ibland tappar man helt fokus.