Det är inte alltid som det känns

Ganska sällan är det så. Tror jag reagerade instinktivt. I går kände jag viss panik, eller inte panik, men någon sorts obehag. Trodde jag var kvar i något gammalt. Stressa till bussen. Missa bussen. Pendeltåg. Samma station. Såg en f.d. chef på lunchen. Sitta vid dator. Boka in möten.

I morse kom jag på att det inte är som det var längre. Och det kändes väldigt bra. Kraften är på väg tillbaka.

När jag steg av tåget efter jobbet gick jag till ett par second hand-butiker och letade efter kläder till min rollfigur i den pjäs jag repeterar. Det är inte lätt. Köpte inte någonting. Kanske fick en idé. Kolla med de andra. Vidare till Pet Sounds. Köpte inte någonting. Inte så kallt som tidigare i veckan. Köpte en mycket krämig och god capuchino på Skåningen och satte mig utanför och läste SvD. Hem och värmde rester. Nu ska jag blunda i soffan några minuter. Senare tar jag en titt på Generation Kill. Krigsserie från HBO med bland andra Alexander Skarsgård som drar igång på Canal+.

För övrigt började inte dagen helt lyckat i dag heller, men jag tog det bra. Hoppade på fel buss vid Skanstull och hamnade på Södersjukhuset istället för på Södrastation.