Jag gör som jag brukar

Det är inte så mycket som händer. Fast det är ju det det gör. Men jag kan inte skriva hela tiden att jag jobbar mycket och inte hinner skriva så mycket. Nu gjorde jag det igen. Det är som vanligt, helt enkelt. Man kan gå tillbaka och läsa från valfri period i denna bloggs drygt treåriga historia. Det finns ett mönster. Det är det här som är mitt liv.

Eftersom jag bara är ledig på natten har jag inte hunnit köpa Glasvegas debut (som nu även släppts i Sverige). Som upplagt för besvikelse. Skyhöga betyg och hyllningar. Och så en och annan skeptiker däremellan som inte fattar någonting. När det mumlas om bästa brittiska debutalbum någonsin blir man skeptisk. Det kan inte vara möjligt.

Måste köpa Bruno K Öijers nya diktsamling också. Han är rock´n roll.

Föreställning även i morgon, repetitioner både lördag och söndag. Och så ser jag den inte alls hyllade föreställningen på Tribunalen. Men Kommunistiska manifestet på scen låter kul, tycker jag. Helgen kommer att avslutas med Lundell på Cirkus. Men där är vi inte än.