Moz

Efter undersökningens glada besked firade S och jag med att se Morrissey på Hovet. Om han var glad vet jag inte. Kanske mera charmigt trulig. Han öppnar med att säga: Stockholm - the heart of the world. Det var ju snällt sagt. Sen kör han sina fina sånger om att inte vara älskad, piskar med mikrofonsladden, blottar bringan och kastar ut skjortan till publiken.

Det är bra. Möjligen kan jag för en gångs skull hålla med Kristin Lundell, som skriver i SvD, han skulle inte behöva ha bandet till att fläska på så förbenat med tunga gitarrer. Han är ju en pop-kille. Någon ska vara det också.

Här näst: Blur! De är tillbaka. Och jag får uppenbarligen inte nog av den brittiska popen. Det lär inte dröja länge innan den där lille får sådana där hörselkåpor för kids. Den musikaliska fostran har redan börjat.