Semesterplåga

Nu har jag gått hem och kommer inte tillbaka till jobbet förrän om en månad. Det är ganska lång tid. En tolftedels år, kan man säga. Finns väl en risk att det inte kommer att kännas som lång tid, men det är ett senare problem, just nu ligger allt framför mig. Sova, läsa, resa och göra precis vad jag vill.

Allt är frid och fröjd om det inte var för den där förbannade svininfluensan. Hur ska man som hypokondriker och neurotiker handskas med den? Har läst alla nyhetsartiklar och läst vad Vårdguiden, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och WHO har att säga i frågan. Inte mycket. Ska kolla med SMHI också.

Visst ganska ofarligt för det mesta. Feber, hosta och det där. Men sen plötsligt väljs någon slumpmässigt ut som blir dödssjuk. Eller? Verkar ju vara så, unga personer utan tidigare sjukdom. Och gravida räknas till någon sorts riskgrupp. Det är väl mest det. För en gångs skull handlar det inte så mycket om mig.

Och sen. Ska man vaccinera sig? Ja, det kanske man ska. Eller inte. Ingen har hunnit testa det där vaccinet, kan vara vilka knasiga biverkningar som helst. Och är det så lämpligt för gravida och foster? Nej, kanske inte det. Vem vill chansa?

Måste släppa det där, det är förmodligen inte jag som kontrollerar utvecklingen eller som kommer att ge svaren. Det vore högst osannolikt.

Nu ger jag mig ut i sommarkvällen och ser teater vid Häringe slott istället. Ska bara sprita händerna först.