Izzy, Dylan och jag

Var inne hos Izzy Young i går. Pratade Dylan. Han verkar lite bitter och besviken över att det bara är His Bobness alla vill prata om, men det gjorde vi. Sen är han besviken på Bob också. Säger att han bara tänker på pengar. Han kanske gillar att spela, han kanske hemsöks av en konstnärlig eld som gör att han inte kan annat, försöker jag. Det är en sjukdom, säger Izzy. Att vilja ha mer pengar när man inte behöver mer pengar. Därav detta ändlösa turnerande, memoarer, samlingsskivor, DVD-filmer. Och så alla idioter som är beredda att betala. Jag är en av dem. Jag gillar Izzy - också.

"När Robert Zimmermann flytt till landet med miljonerna", så hette det redan på Hoola Bandoolas sjuttiotal.

I alla fall skulle nog Izzy, mannen som upptäckte Dylan i New York i början av sextiotalet, kontakta mannen i fråga när han kommer hit i oktober. Förra gången han var här hade de träffats. Efteråt kontaktade Dylans management Izzy och berättade att Bob hade haft mycket trevligt. Och skickade över 3000 dollar.