Tiden går!

Det var på tiden. Äntligen ringer en producent från Dramaten. Och frågar om jag vill vara statist. Nej, tack!

Inser nu att Charlize Theron borde vara välbekant. Men jag ser faktiskt inte så mycket film. Har i alla fall inte sett Ciderhusreglerna eller The Italian Job. Visst, Monster har jag sett.

Ett himla tjat om att Jagger och grabbarna skulle vara för gamla för rock´n roll. Även om Muddy Waters sa något i stil med att; the blues had a little baby and it´s name was rock´n roll, men det var då. Stones och de andra var ju den där babyn. Nu har de vuxit upp och till och med börjat bli gamla. Varför skulle de sluta gilla eller sluta göra den musik de alltid gjort? De som lyssnade på Snoddas när de var unga gör väl det fortfarande? Man byter helt enkelt inte. Det här är rockens första generation. Några växer upp, blir gamla och dör, nya kommer till, sen blir de i sin tur gamla, ytterligare nya band och former kommer fram - i all evighet - amen. Jag tänker i alla fall inte sluta lyssna på rock eller spela det på min gitarr. Tror jag. Det kan jag ju inte veta, men varför i hela världen skulla jag göra det?