Meta - inte bara en fiskemetod

Metabloggande, bloggande om själva bloggandet, är ganska tjatigt och oftast inte så intressant. Då har man väl helt enkelt inte så mycket att säga. Så varför inte ägna några rader åt det.

Jag har konstaterat det tidigare och i veckan hade jag besök och vi gjorde det tillsammans; att blogga om händelser i vardagslivet innebär att många samtalsämnen går förlorade. Varje ansats till att entusiastiskt berätta om vad man gjorde förra helgen, vad man tycker om senaste matchen eller att man köpt nya skor möts av ett avslaget, jo, jag vet. Alltså borde bloggen vara till för att läsas av en krets av människor man inte känner eller åtminstone inte träffar mer än en gång om året, eller så. Just de som inte är så intresserade av dessa vardagliga ting. Återstår att nischa sig och bara skriva djupa inlägg om krukväxter, tysk litteratur eller boliviansk stadsarkitektur.

För övrigt är jag rent allmänt allergisk mot metakonceptet. Vanligt förekommande till exempel inom teatern. Vi har inga idéer så handlingen placerar vi i teatermiljö. Det får handla om skådespelare som inte har några idéer. Förresten är det vanligt redan på manusstadiet. En dramatiker skriver om en dramatiker, eller regissör eller skådespelare. När hela världen finns där ute.

En given accessoar för dagens resande är mobilladdaren. Eller åtminstone borde vara. Den glöms eller försvinner alltid. När man kommer hem till chefen låter det inte bra att man missade kunden, eller än värre, chefen själv för att batteriet var slut. Ovan nämnda besökare hade givetvis glömt sin och fick låna en av mig. Nu är den borta. Jag vet var du bor. Vi ses snart igen.

Att så där i allmänhet träna kan upplevas som en ganska torftig verksamhet. Har inte gjort det på flera veckor nu trots att jag är innehavare av ett så kallat gymkort. Efter att under arbetstid blivit sexuellt trakasserad alternativt, uppmuntrad och smickrad av okända damer för att ha tvättbrädemage är det kanske dags att göra en insats om den inte ska försvinna. Sånt tar inte lång tid. Ja, jag går dit nu. Till gymet, alltså.