I smålandsskogen

Ännu några dagar på tåg. Stockholm-Kalmar med byte i Alvesta. I går teater i skogen utanför Kalmar. Fantastiskt uppskattat, som vanligt. Vi har ju varit där ganska många gånger nu. Och vilka människor. Den riktiga småländska bondtypen, en sån som jag också är, eller kunde varit. Fast kanske inte riktigt ändå. Vi snackar om en äldre generation.

Sitter länge efteråt och pratar med ett par. Människor som aldrig har varit i Stockholm, eller kanske en gång för 40 år sedan. Och varför skulle de? Det är helt ostylade människor med båda fötterna på jorden och skit under naglarna som kan konsten att småprata utan att det känns besvärande. Och när det blir tyst säger vi, jo då, så att, så är det - utan minsta tendens till ironi. Jag tycker om dem.

Och vi drar den gamla visan om att man för priset av en etta i Stockholm skulle kunna köpa en herrgård i deras trakter, något jag har för mig att några stockholmsmäklare i en kampanj nyligen ville hävda var en myt. Men det är det ju inte. De pratade om en gård med lite skog någon de kände avstått köpa för 1,2 miljoner för att han tyckte det var dyrt.

Där skulle man kunna ha ett helt annat liv. Fast det kanske man inte vill.