Mordet på Olof Palme

Den morgon när världen fick veta att Palme var mördad var det lördag. Jag var tretton år och vaknade klockan åtta för att gå ner i den småländska villans gillestuga och se Go´morron Sverige med Hyland, eller om Belfrage tagit över då. Det var inget program den här dagen. Sveriges statsminister var död. Jag väckte mina föräldrar och berättade. Minns att jag tyckte de borde har reagerat starkare än vad de gjorde. Det här var något stort och en tragedi.

Då var jag varken intresserad eller insatt i politik, men Palme var ändå en förgrundsfigur och symbol för det socialdemokratiska samhälle jag växte upp i. Där var det något som tog slut. Har det hävdats sen. Sverige misste oskulden och vi fick ett kallare och hårdare klimat.

Inte vet jag. Kanske förenklar vi? Och enskilda händelser får stå som symbol för något större än vad det egentligen var. Kanske är de där symbolerna och personerna väldigt viktiga? Palme, Mandela, Gorbatjov...

Kan i alla fall konstatera, att framförallt borgerliga tidningar, de senaste dagarna velat "nyansera" bilden av Palme och hans betydelse. Han representerade inte något särskilt inom socialdemokratin, hans insatser i utrikespolitiken var inte så märkvärdiga.

Som sagt, inte vet jag. Men för mig står ändå den där lördagmorgonen, i alla fall så här i efterhand, för något jag och vi aldrig kommer tillbaka till. En barndom som tog slut och ett nytt land som uppenbarade sig, där mördarjakt, arbetslöshet och krackelerande välfärd var helt naturliga inslag.