Rannsakning

I min värld (år två) sitter "Junior" Soprano i husarrest med fotboja. Det lilla "andningshål" han har är hos sin läkare. Han får låna mottagningsrummet, där kan han prata "affärer".

Nu vill Bodström tillåta avlyssning av läkarmottagningar. Det kan väl inte vara bra?


Var på teater i går. Sällan har jag blivit så rastlös och tänkt så mycket på döden och meningen med livet. Det hade inte någonting med innehållet i det som presenterades på scenen att göra. Det vet jag ingenting om.


Det var amatörteater, så man kanske inte ska vara så hård. Och nu ska jag själv regissera amatörer. Där är det uppochnedvända världen. Precis som man önskar att det var. Det är skådespelarna som väljer och vrakar. De ska ju lägga sin dyrbara fritid på det här. Inte det vanliga sitta och vänta och hoppas på att bli uppbjuden.

Manus läses ifrågasätts och förkastas. Och jag blir verkligen synad. Vem är du som tycker att jag ska lägga energi och tid på just ditt projekt? Det gäller att slipa argumenten och ha svar på de mest oväntade frågor.