Moderna tider

Chaplin hade det jobbigt i Moderna tider. Modern life is rubbish hette det på Blurs tidiga nittiotal. Nu är det Morrissey som på sina turnéaffischer står och äter mjukglass framför texten Modern life is war.

Inte för att det var bätre förr, kanske. Men ett visst mått av kritisk inställnig till sin samtid är alltid smakfullt. Det finns onekligen en del brister i hur världen ser ut, även om mitt eget moderna liv en solig helg i augusti, där jag skriker mig hes på Debaser, äter långfrukost i solen och fingarar på min nya dator, känns helt okej.

Och nere på Hornsgatan går tusentals människor i parad för att få vara precis som de är. Alla tycker inte att de ska få det. Det blir bråk. Och i Riga, inte långt här ifrån, blir det förbud och bajskastning. Allt medan bomber faller i Libanon och Israel och ingen längre kan hålla räkning på offren i Irak.

Och sen har vi alla inre strider i kriget med mig själv. Vem är du? Vad ska du bli? Hur ser du ut? Vem tycker om dig? Om man slumpmässigt går in på några bloggar på nyligen.se är det oroväckande många som handlar om det där. Många verkar se livet som ett krig. Visst kan jag känna igen mig. Ibland. Men just tänker jag inte ta den fajten. Det lär inte hjälpa. Gå ut och var glad, din djävel!