Rooney på tricken

Kanske en uppföljare till Roffe Wikströms gamla Gud på tunnelbanan. När jag kommer till min första fotbollsträning sedan snö och inomhushall blir jag hånad av Presidenten: Åker du så där? Är det inte lite barnsligt? Trettio plus, med Rooney-tröja på tricken!

Jajamensan! Och ungarna i Skarpnäck skriker efter mig att Rooney är kass. I alla fall, kul att få springa med boll efter allt inspirerande VM-tittande. Vi är på riktigt gräs och har riktig träning med uppvärmning, övningar och spel. Inget av det nämnda en självklarhet när det gäller Nåjden. Mitt spel är inte sämre än vanligt. Lite bortavaro gör varken från eller till. Börjar bli gammal och rutinerad efter fotbollsspel tjugofyra eller tjugofem av mina trettiotre år.

Det verkar gått bra för laget i vår och vi har åtminstone tillfällig ledning i en jämn serie. Jag blir erbjuden plats i laget för spel på Kanalplan på fredag, men då är allt som vanligt igen och jag är upptagen och måste tacka nej.

Tillslut kom bredbandskillarna och borrade i min vägg. Jag var tvungen att gå och gav dem en nyckel som sedan skulle kastas in i brevinkastet. När jag kom hem - ingen nyckel. Ringde vd:n för firman, som fick reda ut det hela. Efter ett tag ringer han som var här, aningen ångerfull, och berättar att han skickat vidare nyckeln till gubbsen som ska komma i morgon och börja fila på fönsterkarmarna. Jaha, ser man på! Kan bli både väntat och oväntat besök, antar jag.