Farväl Falkenberg
Igår blev jag medbjuden på förhandsvisning av Farväl Falkenberg på stiliga skandiabiografen. Snittar, chips, en fin film och en massa småstadsångest. Det är knappast nytt med dogma/dokumentär-feeling, men ändå något fräscht bland alla ofta tråkiga svenska filmer.
Men låt mig tjäna lite feministpoäng. Var är brudarna? Ett helt gäng trettioåriga killar kvar i småstaden och inte en tjej någonstans, på något sätt. Är det inte de som är kvar som brukar vara gifta och ha en massa barn?
Men låt mig tjäna lite feministpoäng. Var är brudarna? Ett helt gäng trettioåriga killar kvar i småstaden och inte en tjej någonstans, på något sätt. Är det inte de som är kvar som brukar vara gifta och ha en massa barn?
upplagd av Björn Johansson | 20:43
3 kommentarer:
inte 30-årsåldern, 20-årsåldern
Oj, då! Inte lätt att veta. Eller det kanske det är. Är väl jag som tappat greppet om tid och rum.
Suck..Om du vill verkligen ta feministpoäng borde du ha sett tjejen med rakat huvud i början av filmen. Hon som sitter med Holger i soffan när han spelar gitarr.
Det finns ibland i ytterkanten en och annan tjej/ kvinna/mamma. Men det är väl inte det filmen handlar om, eller?
Min åsikt är att man inte behöver kvinnliga könet för att visa upp killar och defenitivt inte det manliga för att visa tjejer. Det är feminism.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida